Offentlig utredning för att utreda boförvaltarens åtgärder

Diarium 219/61/25

Enligt 11 kap. 1 § i konkurslagen kan domstolen på framställning av konkursombudsmannen besluta att konkursen fortsätter som offentlig utredning, om detta kan anses motiverat på grund av att boets tillgångar är obetydliga, utredningsbehov som riktas mot gäldenären eller konkursboet, eller något annat särskilt skäl.

Vanligtvis grundar sig konkursombudsmannens ansökan om offentlig utredning på konkursboets medellöshet och oklarheter i anslutning till gäldenärens verksamhet. Ibland beror konkursombudsmannens ansökan om offentlig utredning dock på ett utredningsbehov som avser konkursboet. Om övergången till offentlig utredning beror på ett utredningsbehov i anslutning till förvaltningen av konkursboet, utreder en offentlig utredare, förordnad av konkursombudsmannen, boförvaltarens förfarande vid den tidigare förvaltningen av konkursboet.

I X Ab:s konkurs ansökte konkursombudsmannen om fortsatt konkurs som offentlig utredning på grund av konkursboets medellöshet samt utredningsbehov avseende boförvaltaren. Konkursombudsmannen motiverade sin ansökan inte bara med att boförvaltaren i enlighet med 17 kap. 2 § i konkurslagen inte hade hållit konkursboets penningmedel åtskilda från andra medel, utan också med att boförvaltarens slutredovisning inte uppfyllde kraven på innehållet i 19 kap. 2 § i konkurslagen. Dessutom hade boförvaltaren för betalning av boförvaltningsarvoden använt medel som inte hörde till konkursboet.

Boförvaltaren motsatte sig övergången till offentlig utredning genom att konstatera att konkursgäldenärens och de två andra bolagens tillgångar inte hade blandats, att boförvaltarens arvoden och kostnadsersättningar hade betalats på rätt sätt och att slutredovisningen hade gjorts i enlighet med konkurslagen. Dessutom ansåg boförvaltaren att den konkursöverinspektör som föredragit ansökan om offentlig utredning för konkursombudsmannen var jävig i ärendet.

Domstolen förordnade att konkursen ska fortsätta som offentlig utredning. Om jäv konstaterade tingsrätten följande: ”Det faktum att konkursöverinspektören i egenskap av företrädare för konkursombudsmannen tidigare har utfört bevakningsuppgifter i konkursbon som sköts av samma boförvaltare utgör inte jäv vid utövandet av lagstadgad bevakning i andra bon som sköts av samma boförvaltare. Jäv utgör inte heller konkursombudsmannens anmälningar till andra tillsynsmyndigheter. Dessutom konstaterar tingsrätten att konkursombudsmannen enligt konkurslagen har rätt att uttala sig om boförvaltarens arvode och att jäv inte beror på att konkursombudsmannen är av annan åsikt om boförvaltarens arvode.”