Vanliga frågor om sanering
Fråga
Hur bestäms saneringsskulden i saneringsförfaranden som inletts på basis av saneringsansökningar som anhängiggjorts efter den 1 juni 2007? Vilka skulder kan betalas mellan det att saneringsansökan anhängiggjorts och saneringsförfarandet inletts?
Svar
Lagen om företagssanering 47/1993 ändrades genom en lag som trädde i kraft den 1 juni 2007 (247/2007). Enligt 3 § 1 mom. 5 punkten i lagen avses med saneringsskuld alla gäldenärens skulder som har uppkommit innan ansökan anhängiggjordes. Anhängiggörandet av saneringsansökan medför inga andra rättsverkningar. Anhängiggörandet av ansökan begränsar alltså inte borgenärernas rättigheter. Betalnings- och indrivningsbegränsningarna för saneringsskulder (17, 19 och 21 § i lagen om företagssanering) träder i kraft först när saneringsförfarandet inleds, om inte domstolen före det på yrkande av sökanden eller gäldenären har meddelat temporära förbud ( 22 §). Mellan den anhängiga saneringsansökan och avgörandet i den (s.k. mellanskedet) kan gäldenären betala sin saneringsborgenär. Så kallade nya skulder som uppkommer efter att ansökan blivit anhängig ska betalas allteftersom de förfaller till betalning och de skulderna saneras inte som en del av saneringsprogrammet.
De saneringsskulder som regleras i saneringsprogrammet bestäms slutgiltigt enligt vad som är obetalt när saneringsförfarandet inleds. Om till exempel en skuld utan säkerhet har betalats i sin helhet under mellanskedet kan man på basis av det fastställda programmet inte kräva tillbaka den del av betalningen som dras av andra borgenärer utan säkerhet.
Det är skäl att minnas att rättshandlingar som gäller gäldenärens egendom och som vidtagits innan saneringsförfarandet inleddes kan återgå även i samband med saneringsförfarandet på motsvarande sätt som i samband med en konkurs. En återbetalning av skulden kan krävas till exempel om skulden har betalats med ovanliga betalningsmedel eller i förtid eller med ett belopp som med hänsyn till gäldenärens tillgångar ska anses vara betydande (Lagen om återvinning till konkursbo).
Syftet med ändringen av bestämmelsen om fastställande av saneringsskuld har varit att gäldenären efter att ha ansökt om saneringsförfarande inte längre kan skuldsätta sig så att de skulder som uppkommer efter att ansökan blivit anhängig skulle regleras i saneringsprogrammet på samma sätt som före lagändringen.
Fråga
Kan gäldenären betala en fordran som uppkommit innan saneringsansökan anhängiggjorts och orsakats av upprättandet av bokföringen så att betalningen sker efter att ansökan anhängiggjorts eller under saneringsförfarandet?
Svar
Bokföringskostnader, liksom andra saneringsskulder, kan betalas efter att ansökan anhängiggjorts innan förfarandet inleds, om inget temporärt betalningsförbud har meddelats. När ett temporärt betalningsförbud är i kraft eller förfarandet har inletts får en saneringsskuld som uppkommit till följd av uppgörandet av bokföringen inte betalas.
Om bokförarens fordran på grund av upprättandet av bokföringen är ringa, kan fordran trots betalningsförbudet betalas med stöd av 18 § 2 mom. 4 punkten i lagen om företagssanering genom beslut av utredaren tillsammans med andra mindre fordringar.
Enligt 53 § 1 mom. 5 punkten i lagen om företagssanering kan ett saneringsprogram inte fastställas, om borgenären gör sannolikt att den betalning som enligt programmet tillkommer borgenären är av mindre värde än vad hen skulle få i gäldenärens konkurs. En skälig fordran som grundar sig på att gäldenärens bokföring slutförs och som hänför sig till de senaste två månaderna före konkursen är enligt 16 kap. 2 § 2 mom. i konkurslagen en del av konkursboets massaskulder och skulle därmed bli betald i gäldenärens fulla konkurs. Om gäldenärens tillgångar enligt den konkursjämförelse som görs upp i saneringsförfarandet räcker till för att betala massaskulderna i konkursen, kan ovan nämnda bokföringsfordran inte dras av i saneringsförfarandet. I saneringsprogrammet ska det bestämmas att full betalning ska betalas för denna bokföringsfordran, annars skulle borgenärens ställning vara sämre än i en konkurs.
Fråga
Företaget försattes i konkurs sex år efter att saneringsprogrammet fastställts. Saneringsprogrammet hade inte upphört vid konkursens början. Före konkursens början hade övervakaren inte fakturerat någon del av övervakarens arvode från företaget, trots att hen årligen har gett borgenärerna en redogörelse för genomförandet av saneringsprogrammet. Är övervakarens arvodesfordran till någon del preskriberad?
Svar
Enligt 4 § i lagen om preskription av skulder preskriberas en skuld tre år efter den tidpunkt som avses i 5–7 §, om inte preskriptionen har avbrutits före det. Enligt lagens 5 § räknas preskriptionstiden från förfallodagen, om förfallodagen är på ett för gäldenären bindande sätt bestämd i förväg. Enligt 6 § i lagen börjar preskriptionstiden löpa när den avtalspart som är borgenär har fullgjort sin egen prestationsskyldighet, om förfallodagen för betalningen av vederlaget inte har fastställts på ett bindande sätt på förhand.
På övervakaren tillämpas 61 § 2 mom. i lagen om företagssanering på motsvarande sätt som det som föreskrivs om utredare i 87 §. Enligt 87 § 1 mom. i lagen om företagssanering kan arvode på yrkande av utredaren betalas som delprestationer allteftersom uppdraget fortskrider, om detta med beaktande av uppdragets längd, arbetets omfattning och andra omständigheter ska anses skäligt. Huvudregeln är alltså att arvodet betalas när uppdraget avslutas och att utredarens arvode inte förfaller till betalning medan uppdraget pågår, om inte utredaren kräver det. På motsvarande sätt förfaller också övervakarens arvode till betalning och preskriptionstiden enligt lagen om preskription av skulder börjar löpa när övervakarens uppdrag upphör, om övervakaren inte har krävt delprestationer medan uppdraget framskrider. Övervakarens arvode verkar således inte till någon del ha preskriberats i den situation som avses i frågan.
Fråga
Övervakaren hade övervakat genomförandet av saneringsprogrammet och dessutom gett gäldenären allmän juridisk rådgivning. Saneringsprogrammet innehöll inga bestämmelser om juridisk rådgivning. Har övervakarens arvode i gäldenärens konkurs förmånsrätt enligt 87 § 5 mom. i lagen om företagssanering även till den del arvodet grundar sig på juridisk rådgivning?
Svar
Övervakaren skall övervaka att saneringsprogrammet genomförs och regelbundet ge borgenärerna en redogörelse. Dessutom sörjer övervakaren för sådana programenliga åtgärder som inte ankommer parterna. Övervakaren har rätt att för detta uppdrag få ett arvode som enligt 87 § 5 mom. har förmånsrätt i gäldenärens konkurs. Om en person som är övervakare utför andra uppgifter för gäldenären än sådana som enligt lagen om företagssanering hör till övervakarens uppgifter, betraktas arvodet för dessa uppgifter inte som arvode för övervakaren. Arvodet grundar sig till denna del på ett normalt uppdrag och arvodet har inte förmånsrätt som övervakarens arvode i gäldenärens konkurs.
Fråga
Gäldenären försattes i konkurs medan företagssaneringsförfarandet var anhängigt. Hur kan utredaren få betalning för sin arvodes- och kostnadsfordran i gäldenärens konkurs?
Svar
I en konkurs som förfaller kan utredarens fordran inte betalas från konkursboet, eftersom det enligt 12 kap. 1 § 2mom. och 18 kap. 1 § 1 mom. i konkurslagen betalas utdelning i enlighet med den fastställda utdelningsförteckningen i konkursen. Om det finns medel i konkursboet efter att konkursen har förfallit, skall boförvaltaren ge utmätningsmannen tillfälle att utmäta medlen. Utredaren kan då driva in sin fordran genom utsökning. Deltagande i utsökningsförfarandet förutsätter att utredaren för sin arvodes- och kostnadsfordran söker ett domstolsbeslut som fungerar som utsökningsgrund vid utsökning. Utredarens arvodes- och kostnadsfordran har vid utsökning samma förmånsrätt som de fordringar som avses i 4 § i lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning.
Om övervakning förordnas för konkursen och utdelningsförteckningen fastställs, kan utredaren få betalning för sin fordran som utdelning av de medel som ingår i konkursboet. Utredaren skall bevaka sin fordran i en fullvärdig konkurs med förmånsrätt enligt 3 a § i lagen om den ordning i vilken borgenärer skall få betalning. Utredaren kan bevaka sin fordran även om den inte har fastställts av domstol eller borgenärsdelegationen.
Fråga
En gäldenär som är föremål för företagssanering bedriver affärsverksamhet som hör till tillämpningsområdet för beställaransvarslagen. Gäldenären har en förfallen skatteskuld som räknas till saneringsskulderna och gäldenärens beställaransvarsrapport innehåller en varningsanteckning som visar detta. Gäldenären har ett gällande entreprenadavtal med beställaren. Beställaren har vägrat betala en ostridig betalningspost enligt entreprenadavtalet på grund av varningsmärkningen i beställaransvarsrapporten. Kan beställaren vägra att betala en avtalsenlig betalningspost till gäldenären på grund av att gäldenären är i saneringsförfarande och gäldenären har en skatteskuld på grund av vilken beställaren enligt beställaransvarslagen inte kan ingå ett entreprenadavtal med gäldenären?
Svar
I beställaransvarslagen föreskrivs om beställarens skyldighet att utreda vissa uppgifter om den andra avtalspartens verksamhet och skötseln av offentliga skyldigheter innan avtalet ingås. Beställaren kan påföras en försummelseavgift om denne försummar att utreda de uppgifter om avtalsparten som föreskrivs i beställaransvarslagen eller ingår ett avtal under de förbjudna omständigheter som anges i beställaransvarslagen. Beställaransvarslagen reglerar inte på något sätt villkoren i avtalet mellan beställaren och avtalsparten eller iakttagandet av avtalet. Beställaren och den avtalsslutande parten ska iaktta det avtal som ingåtts i enlighet med avtalsvillkoren och bestämmelserna i andra lagar som gäller avtalet. Det gällande avtalet ska iakttas även om beställaren enligt beställaransvarslagen inte får ingå ett nytt avtal med avtalsparten till exempel på grund av dennes obetalda skatteskulder.
Beställaren kan inte med stöd av beställaransvarslagen vägra att betala en betalningspost som grundar sig på ett gällande avtal till en gäldenär som är föremål för saneringsförfarande.