Vanliga frågor i konkursärenden

Fråga

Enligt 16 kap. 2 § 2 mom. i konkurslagen svarar konkursboet för sin massaskuld för en skälig fordran som grundar sig på att gäldenärens bokföring slutförs och som hänför sig till de senaste två månaderna före konkursens början. Vilket bokföringsarbete innebär detta i praktiken?

Svar

Frågan har inte definierats exakt i lagen eller regeringens proposition. Delegationen för konkursärenden har i sin rekommendation 10/2004 ansett att konkursboet är betalningsskyldigt om bokföringsarbetet har utförts under de senaste två månaderna före konkursen. Dödsboendet kan således bli tvunget att ersätta slutförande av bokföring som försummats länge, om bokföraren har utfört bokföringsarbetet under de två senaste månaderna före konkursen. Med skälig fordran avses den arbetsmängd som debiterats enligt den sedvanliga faktureringsgrunden.

Fråga

Är en revisor som utfört en specialgranskning av konkursgäldenären jävig att på basis av borgenärernas beslut granska samma konkursbos räkenskaper och förvaltning?

Svar

Konkurslagen eller god boförvaltningssed utgör inget hinder för att en revisor, som i ett enskilt konkursbo har utfört en specialgranskning av konkursgäldenären, ges i uppdrag att granska samma konkursbos räkenskaper och förvaltning.

En revisor lyder under de lagar och andra bestämmelser som allmänt reglerar jäv för revisorer. Om revisorn enligt dessa bestämmelser är beroende av boförvaltaren på grund av jäv eller dylikt kan revisorn naturligtvis inte granska förvaltningen av boförvaltarens konkursbon.

Fråga

Gäldenären och konkursboet har inte varit införda i förskottsuppbördsregistret. Gäldenären och konkursboet har skickat räkningar till gäldenärens uppdragsgivare för de arbetsprestationer som gäldenären gjort innan konkursen började. Uppdragsgivaren har betalat räkningarna till konkursboet och dragit av förskottsinnehållningen från räkningarna efter konkursens början. Uppdragsgivaren har innehållit och redovisat förskottsinnehållning på räkningarna till skattemyndigheten med stöd av 25 § i lagen om förskottsuppbörd. Kan skattemyndigheten kvitta dessa förskottsinnehållningar på arbetsersättningar som innehållits efter konkursens början mot en skattefordran som bevakas av konkursgäldenären?

Svar

Enligt rådande rättspraxis kan skattemyndigheten inte kvitta förskottsinnehållningar som innehållits på arbetsersättningar efter konkursens början mot en skattefordran som ska bevakas, utan skattemyndigheten ska på yrkande av konkursboet återbära förskottsinnehållningarna till konkursboet.

HFD har i sitt beslut L 915/17.5.2000 konstaterat att ett ärende som gäller återbetalningsskyldighet inte avgörs med stöd av lagen om förskottsuppbörd utan med stöd av konkursstadgan. Åbo hovrätt har i sin dom 1725/1.7.2005, för vilken Högsta domstolen inte beviljat besvärstillstånd, på yrkande av konkursboet i ovan nämnda fall ålagt skattemyndigheten att återbära förskottsinnehållningarna till konkursboet. Hovrätten har motiverat sin ståndpunkt med att förskottsinnehållning inte är en sådan skatteåterbäring som avses i lagen om skatteuppbörd och som skattemyndigheten skulle ha rätt att kvitta. Eftersom den andel av räkningen som innehållits efter konkursens början hör till konkursboet och kvittningsrätt saknas, ska förskottsinnehållningen återbäras till konkursboet.

Fråga

I konkursboet finns en bostadsaktie som boet realiserar. Vem ansvarar för eventuell skatt på överlåtelsevinst? Konkursboet har inte fortsatt näringsverksamheten.

Svar

Konkursboets beskattningsställning regleras i 19 § i inkomstskattelagen, enligt vilken konkursbon inte är särskilda skattskyldiga, och en konkurs ändrar inte heller i övrigt den skattskyldiges ställning vid beskattningen. Den del av skatten som baserar sig på konkursboets näringsverksamhet påförs likväl boet.

Skatteskulden i fråga hänför sig till realisering av egendom i konkurs, vilket innebär att de influtna medlen i princip ska betraktas som konkursgäldenärens inkomster. Således ska skatter i anslutning till realiseringen av boet som debiteras för eventuell överlåtelsevinst inte betraktas som massaskuld för konkursboet, utan skatterna debiteras av konkursgäldenären.

Med konkursfordran avses en sådan fordran hos gäldenären i fråga om vilken gäldenärens förbindelse eller någon annan rättsgrund har uppkommit innan konkursen började. Konkursboets realiseringsåtgärder gäller tiden efter konkursens början. Rättsgrunden för överlåtelsevinsten, det vill säga överlåtelsen, har skett först efter konkursens början. Således är den skatt som eventuellt debiteras för överlåtelsen i fråga inte heller en fordran som ska bevakas i konkursen.

Skatt på ovan nämnda överlåtelsevinst kan således uppbäras endast för annan egendom än sådan som gäldenären överlåtit till konkurs, det vill säga egendom som eventuellt erhållits efter konkursens början eller för egendom som efter betalningen av massaskulder och fulla utdelningar har blivit kvar i konkursen.

Fråga

Borgenären har bevakat sin fordran i konkursen. Bevakningsskriften har inkommit till boförvaltaren efter bevakningsdagen. Ska boförvaltaren avslå uppdraget som försenat eller ska det behandlas som efterbevakning?

Svar

Enligt 12 kap. 6 § i konkurslagen ska en borgenär skriftligen bevaka sin konkursfordran (bevakningsskrift) genom att underrätta boförvaltaren om detta senast på bevakningsdagen. Enligt 12 kap. 16 § i konkurslagen kan en borgenär bevaka sin fordran ännu efter bevakningsdagen (efterbevakning), om borgenären betalar en efterbevakningsavgift till konkursboet. Efterbevakningen sker på samma sätt som den egentliga bevakningen och bevakningen av fordran som efterbevakning behöver inte motiveras separat. Eftersom borgenären har rätt att bevaka sin fordran även efter bevakningsdagen, kan en bevakning som förrättats efter bevakningsdagen inte avslås som försenad endast på denna grund utan tilläggsutredning.

Konkursombudsmannen anser att god boförvaltningssed förutsätter att boförvaltaren frågar borgenären om bevakningen behandlas som sen bevakning eller efterbevakning i fråga om den bevakning som avses bli utförd före bevakningsdagen men som anlänt för sent. I förfrågan ska nämnas att en bevakning som inkommit för sent avslås och att en efterbevakningsavgift tas ut för efterbevakningen. Boförvaltaren ska behandla bevakningen i enlighet med borgenärens meddelande.

I förfrågan ska det också nämnas hur boförvaltaren behandlar bevakningen om borgenären inte besvarar förfrågan. Efterbevakningen är avsedd som en möjlighet för borgenären att delta i konkursförfarandet ännu efter bevakningsdagen genom att betala boet en separat ersättning för de extra kostnader som dröjsmålet medför. Avgiften för efterbevakning är inte avsedd att vara en sanktion för försenad bevakning mot borgenärens vilja. Därför anser konkursombudsmannen att boförvaltaren i regel ska föreslå att en övervakning som inkommit för sent avslås, om borgenären inte svarar på boförvaltarens ovan beskrivna förfrågan.

Borgenären ska underrättas om att bevakningen har avslagits enligt 13 kap. 2 § 2 mom. i konkurslagen. Ovan nämnda förfrågan behöver inte ställas till borgenären för bevakning som uttryckligen eller annars klart är avsedd som efterbevakning.

Fråga

Är boförvaltaren skyldig att yrka på ett brottmål där konkursboet är målsägande, om konkursen har avslutats med ett godkännande av slutredovisningen innan brottmålet har anhängiggjorts eller tagits upp vid domstol?

Svar

Enligt 19 kap. 1 § 2 mom. i konkurslagen kan slutredovisning göras upp även om boet delvis är outrett av den anledningen att egendom som utgör pant för en fordran eller annan egendom vars värde är obetydligt inte har sålts eller att en konkursfordran eller en liten del av fordringarna är oklar. Enligt den regeringsproposition som ledde till att lagen stiftades (RP 26/2003, s. 175) finns en uttömmande förteckning över de situationer där slutredovisningen kan göras trots att boutredningen inte är klar. Det finns således inga förutsättningar för slutredovisning om en straffprocess pågår där konkursboet är målsägande.

En straffprocess, som uppdagas efter godkännandet av slutredovisningen, där konkursboet är målsägande kräver utredningsåtgärder i efterhand (19 kap. 9 § i konkurslagen). God boförvaltningssed förutsätter att boförvaltaren vidtar nödvändiga utredningsåtgärder i efterhand, som till exempel kan vara att företräda boet i en rättegång eller att ge åklagaren fullmakt att framställa ersättningsyrkanden. Boförvaltaren ska också se till att de ersättningar som döms ut till konkursboet drivs in och att de influtna medlen redovisas till borgenärerna.

Fråga

Kan ett europeiskt företag ansöka om konkurs i Finland utan ett konkursförfarande som inletts vid platsen för företagets huvudsakliga intressen?

Svar

Enligt artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 om insolvensförfaranden har domstolen i den medlemsstat, där platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen finns, behörighet att inleda insolvensförfaranden. Platsen för en juridisk persons huvudsakliga intressen finns i allmänhet i den stat där den har sin stadgeenliga hemort.

Om platsen för gäldenärens huvudsakliga intressen finns i en annan EU-medlemsstat, där ett insolvensförfarande som gäller gäldenären inte har inletts, kan gäldenären dock under vissa förutsättningar ansöka om konkurs i Finland. Konkursen är då regional och dess verkningar begränsas endast till gäldenärens egendom i Finland.

En förutsättning för försättande i konkurs är att gäldenären har ett driftställe i Finland. I förordningen om insolvensförfarande avses med driftställe en sådan plats för ekonomisk verksamhet där gäldenären annat än tillfälligt bedriver ekonomisk verksamhet med personella och materiella resurser. Dessutom förutsätts att sökanden är antingen en finländsk borgenär eller en borgenär vars fordran grundar sig på en skyldighet som följer av verksamhet som bedrivs på gäldenärens driftställe.

Ett utländskt företag som bedriver affärsverksamhet på ett driftställe i Finland har ofta registrerat en filial här, men att företaget inte är registrerat utgör dock inget hinder för att försätta företaget i konkurs. Till konkurs söks uttryckligen den utländska juridiska personen och inte den eventuella filial som är registrerad i Finland.

(En finländsk domstol är däremot inte behörig om gäldenären har försatts i konkurs i Island, Norge eller Danmark och gäldenären har haft hemort i den staten.)

Fråga 8 a

En utomstående bokförare har upprättat gäldenärens bokföring och har en fordran på gäldenären som grundar sig på detta arbete. Enligt de allmänna avtalsvillkoren för bokföringsbranschen har bokföraren rätt att inneha sitt upprättade material tills alla bokförarens fordringar på kunden har betalats. Måste bokföraren överlåta sin bokföring och gäldenärens verifikat till konkursboet utan ersättning?

Svar 8 a

Enligt bestämmelserna i 2 kap. i bokföringslagen omfattar bokföringsmaterialet bland annat bokföringsböcker och verifikat. Enligt 5 kap. 4 § i konkurslagen hör bokföringsmaterialet för gäldenärens affärsrörelse till konkursboet. Enligt motiveringarna i regeringens proposition RP 26/2003 (s. 74) har det ingen betydelse vem som innehar materialet. Enligt 9 kap. 3 § 2 mom. i konkurslagen ska bokföringsmaterialet överlämnas till konkursboet. I regeringens proposition (s. 104) nämns att även bokföringsmaterial i elektronisk form ska överlämnas till konkursboet. Detta hänvisar till det material som bokförare har upprättat av det material som de fått av gäldenären.

Enligt regeringens proposition (s.104) ska bokföringsmaterialet överlåtas utan ersättning. Konkursboet måste endast ersätta de direkta kostnader som leveransen och utskriften av materialet medför. Bokföraren kan bevaka sin fordran i konkursen. Om bokföringsarbetet har utförts under de två senaste månaderna före konkursen, har bokföraren rätt att få betalning för sin fordran av konkursboet med stöd av 16 kap. 2 § 2 mom. i konkurslagen.

Bestämmelsen i 9 kap. 3 § 2 mom. i konkurslagen är tvingande och det är inte möjligt att avvika från den genom avtal.

På basis av det ovan nämnda måste bokförare överlämna sitt upprättade material och gäldenärens verifikat till konkursboet även om deras fordran inte betalas. Om bokföraren inte frivilligt överlåter bokföringsmaterial, kan konkursboet väcka talan mot bokföraren där boet yrkar att överlåtelseskyldigheten ska fastställas och materialet överlämnas. Då kan bokföraren bli tvungen att betala konkursboets rättegångskostnader.

Fråga 8 b

Serviceproducenten innehar bokföringsmaterial i elektronisk form. Serviceproducenten förvarar bokföringsmaterialet och gäldenären eller dennes bokförare har möjlighet att göra upp gäldenärens bokföring med hjälp av serviceproducentens datamedier. Serviceproducenten gör inte upp bokföringen själv. Serviceproducenten har en fordran på gäldenären som grundar sig på ett avtalsförhållande. Ska serviceproducenten överlämna bokföringsmaterialet till konkursboet utan ersättning?

Svar 8 b

På de grunder som nämns i punkt a) är också serviceproducenten skyldig att överlåta gäldenärens bokföringsmaterial i elektronisk form som den innehar till konkursboet. Konkursboet ska även i detta fall betala endast de kostnader som leveransen av materialet medför. Efter att konkursen börjat har serviceproducenten inte rätt att häva ett serviceavtal med gäldenären på grund av gäldenärens betalningsdröjsmål, om konkursboet med stöd av 3 kap. 8 § i konkurslagen meddelar att det vill tillträda avtalet och vid behov ställer säkerhet för uppfyllandet av sina avtalsförpliktelser.

Om en tjänst har stängts innan konkursen började och konkursboet vill ta tjänsten i bruk, ska konkursboet dessutom betala en ersättning enligt den normala debiteringsgrunden för att tjänsten öppnas på nytt.

Fråga 9 a

Beställarens rätt att häva avtalet

Svar 9 a

Enligt YSE 79 § har beställaren rätt att häva avtalet om entreprenören försätts i konkurs eller om det annars konstateras att entreprenören är i ett sådant tillstånd att han eller hon inte kan förväntas fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet, och i det senare fallet ges ingen tillförlitlig utredning om uppfyllelsen av dessa skyldigheter.

Enligt 3 kap. 8 § i konkurslagen ska motparten uppmana konkursboet att meddela om konkursboet vill tillträda avtalet, om gäldenären när konkursen börjar, inte har fullgjort ett avtal i vilket gäldenären är part.  Om konkursboet inom skälig tid meddelar att boet vill tillträda avtalet och ställer godtagbar säkerhet för fullgörelsen av avtalet, får avtalet inte hävas.

Bestämmelsen i 3 kap. 8 § i konkurslagen är en allmän bestämmelse som tillämpas, om inte annat föreskrivs någon annanstans i lag. Bestämmelsen är tvingande rätt och gäldenären och gäldenärens avtalspart kan inte avvika från den till nackdel för konkursboet. Beställaren kan således inte häva avtalet enbart på grund av entreprenörens konkurs. Om konkursboet ändå meddelar att det inte vill tillträda avtalet eller om konkursboet inte tar ställning till beställarens förfrågan inom skälig tid, får avtalet hävas (RP 26/2003, s. 53).

Fråga 9 b

Besittningstagande av byggplats

Svar 9 b

Enligt YSE 82 § har beställaren, om beställaren häver entreprenadavtalet, rätt att omedelbart ta byggarbetsplatsen jämte alla byggnader och byggvaror som finns där i besittning samt att använda dem för att fortsätta arbetet. Beställaren ska betala gängse ersättning till entreprenören eller konkursboet för nyttjande av entreprenörens eller konkursboets egendom till beställarens fördel. Ersättningen betalas antingen som pris eller hyra för de begagnade byggnadsvarorna till den del dessa inte har ingått i entreprenadpriset eller blivit beaktat på annat sätt.

Enligt 1 kap. 1 § i konkurslagen är konkurs ett insolvensförfarande som omfattar gäldenärens samtliga skulder och som innebär att gäldenärens egendom används till att betala konkursfordringarna. För att syftet med konkursen ska nås, övergår bestämmanderätten över gäldenärens egendom på borgenärerna när konkursen börjar. För vården och försäljningen av gäldenärens egendom samt för övrig förvaltning av konkursboet finns en boförvaltare, som domstolen utser, som bland annat med stöd av 14 kap. 1 § i konkurslagen har till uppgift att ta den egendom som ingår i boet i besittning.

Den rätt att ta entreprenörens omsättnings- och anläggningstillgångar på byggplatsen i besittning, som beställaren beviljats enligt YSE 82 §, strider mot de allmänna bestämmelserna om egendom som ingår i konkursboet. I princip kan gäldenären inte genom förfogandeåtgärder försämra sitt (kommande) konkursbos rättsliga ställning enligt lag eller konkursförvaltningens normala handlingsbefogenheter. Ett förhandsvillkor om konkursens verkningar torde inte vara bindande för entreprenörens konkursbo, åtminstone inte om villkoret gynnar beställaren på andra borgenärers bekostnad eller annars är ofördelaktigt för de övriga borgenärerna. (Se betänkandet som gavs av kommittén för utvecklande av konkursrätten 1978:37, s. 555–556 och Erkki Havansi, Suomen konkurssioikeus 1992, s. 133–134).

Å andra sidan torde kravet på gängse ersättning i de flesta fall innebära att avtalsvillkoret inte leder till ett slutresultat som gynnar beställaren eller är ofördelaktigt för andra borgenärer, om till exempel omsättningstillgångarna omvandlas till pengar till bästa möjliga pris, det vill säga på det sätt som är förmånligast för boet. Avtalsvillkoret kan även i övrigt indirekt gynna den allmänna borgenären, om ökningen av beställarens skadeståndsfordran och därmed det sammanlagda beloppet av konkursfordringarna kan begränsas. Om boet skulle vägra att överlåta till exempel omsättningstillgångar, som omedelbart behövs på arbetsplatsen, till beställaren till gängse pris och detta orsakar beställaren skada, betraktas boet ha orsakat skadan och inte gäldenären.

Fråga 9 c

Kvittning av beställarens skadeståndsfordran mot boets fordran

Svar 9 c

Om beställaren häver avtalet är entreprenören enligt 83 § i YSE  skyldig att ersätta beställaren för alla de kostnader som hävningen av avtalet medför och som vid slutförandet av byggarbetet överstiger priset för entreprenaden. Enligt 82 § i YSE har beställaren rätt att använda den ersättning för besittningstagandet av byggplatsen som betalas till konkursboet för att kvitta sin skadeståndsfordran enligt 83 §.

Enligt 3 kap. 8 § i konkurslagen (RP 26/2003, s. 54) kan en avtalspart häva de avtal som konkursboet inte vill tillträda. Då är de fordringar som motparten har enligt avtalet i ställning av en konkursfordran.

Enligt 6 kap. 1 § i konkurslagen har en borgenär rätt att använda sin konkursfordran till kvittning mot en skuld som borgenären har till gäldenären när konkursen börjar. Enligt förarbetena till bestämmelsen (RP 26/2003, s. 79) ska borgenärens egen fordran vara en konkursfordran enligt 1 kap. 5 § i konkurslagen och borgenären har inte rätt att kvitta den mot konkursboets fordran som uppkommit efter konkursens början.

Villkoret i YSE 82 § enligt vilket beställaren har rätt att kvitta en skadeståndsfordran, som har ställning av en konkursfordran, mot konkursboets fordran strider mot konkurslagen och är inte bindande för konkursboet.

Fråga

Kan boförvaltaren eller den advokatbyrå som företräder boförvaltaren bli skyldig att betala avgifter som tas ut för ett domstolsförfarande i ett konkursärende, till exempel en avgift på 790 euro som tas ut för försättande i konkurs eller en avgift på 370 euro som tas ut för ett beslut om att konkurs förfaller?

Svar

Nej. Enligt 16 kap. 2 § i konkurslagen ansvarar konkursboet bland annat för skulder som beror på konkursförfarandet. Enligt 10 kap. 6 § 2 mom. i konkurslagen betraktas bland annat rättegångsavgifter som tas ut för ett domstolsförfarande som kostnader för konkursförfarandet. I ett konkursärende betalas enligt 6 § 1 mom. i lagen om domstolsavgifter (11.12.2015/1455) avgifter efter konkursens början med konkursboets tillgångar.

Avgifterna har alltså uttryckligen föreskrivits höra till konkursboets ansvar. Således kan boförvaltaren personligen eller den advokatbyrå som företräder boförvaltaren inte bli ansvarig för avgifterna och är inte skyldig att betala dem ur sina egna medel.

Högst 1 000 euro av statens medel betalas till boförvaltaren i arvode och kostnadsersättning för uppgörande av boförteckningen och gäldenärsutredningen, och endast till den del konkursboets medel inte räcker till för arvodet och ersättningen (konkurslagen 10 § 4 och 5 mom.). Det arvode som föreskrivs i lagen inkluderar inte mervärdesskatt utan ska läggas till ovan nämnda belopp. De avgifter som domstolen tar ut i ett konkursärende kan inte heller dras av från denna betalning till boförvaltaren, eftersom de är konkursboets skuld som boförvaltaren inte ansvarar för.

Boförvaltaren kan begära att domstolen befriar ett mindre bemedlat konkursbo från betalningsskyldigheten i fråga. Enligt 7 § 2 mom. i lagen om domstolsavgifter kan en myndighet eller den tjänsteman som påför avgiften i enskilda fall bestämma att avgift inte ska tas ut, om det är uppenbart oskäligt att ta ut avgiften.

Fråga

Får ett aktiebolag fortsätta en rättegång som det har anhängiggjort under konkursen efter det att bolaget har upplösts till följd av att konkursen har avslutats?

Svar

Enligt 3 kap. 3 § 2 mom. i konkurslagen har gäldenären rätt att väcka talan om egendom som ingår i konkursboet efter att konkursen har börjat, om boet har beslutat att inte väcka talan. Talan för ett bolag som har försatts i konkurs förs av bolagets egna organ.

Enligt 19 kap. 7 § i konkurslagen avslutas konkursen när borgenärssammanträdet godkänner slutredovisningen. Aktiebolaget anses enligt 20 kap. 25 § i aktiebolagslagen upplöst när slutredovisningen i konkursen har godkänts, om bolaget när konkursen avslutas inte har kvar egendom eller om det i konkursen har bestämts om användningen av den återstående egendomen.

Enligt 20 kap. 17 § i aktiebolagslagen kan bolaget inte förvärva rättigheter eller ingå förbindelser efter upplösningen. Enligt 20 kap. 18 § i aktiebolagslagen kan ett upplöst bolag i allmänhet inte svara på talan eller vidta andra likvidationsåtgärder utan att likvidationen fortsätter. I fråga om ett bolag som upplösts på grund av konkurs tillämpas dock bestämmelserna om utredning i efterhand i 19 kap. 9 § i konkurslagen, enligt vilka konkursboförvaltaren har rätt att utan särskilt förordnande vidta behövliga åtgärder i ärendet.

I det opublicerade avgörandet av högsta domstolen av den 12 oktober 2010 (nr 1991) hade M Oy väckt skadeståndstalan, som konkursboet vägrade föra. Efter att rättegången blivit anhängig godkände konkursboets borgenärssammanträde  slutredovisningen och bolaget registrerades i handelsregistret som upphört. De lägre domstolarna ansåg att M Oy som upplöst bolag inte längre kunde vara part i rättegången.

Högsta domstolen ansåg att avslutandet av M Oy:s konkurs och den därav följande upplösningen av bolaget inte hade undanröjt bolagets behörighet att fortsätta den anhängiga rättegången. I motiveringarna konstaterades bland annat:

Även om det upplösta bolagets handlingsbehörighet har begränsats, upphör bolaget inte som juridisk person på grund av upplösningen eller avförandet ur handelsregistret. Ett bolag som har upplösts eller avregistrerats har rättsförmåga. Bestämmelsen i 3 kap. 3 § 2 mom. i konkurslagen om gäldenärens rätt att i andra hand väcka talan förlorar sin betydelse, om bolaget inte kan fortsätta rättegången efter att konkursen har avslutats. Eftersom rätten för det konkurssatta bolaget M Oy att föra talan redan från början grundade sig på att konkursboet vägrade delta i rättegången, är det inte heller motiverat att anse att talan vid konkursens slut övergår från bolagets organ till konkursboförvaltaren.

Fråga

Har teleoperatören rätt att stänga telekommunikations- och telefonförbindelserna till ett företag som gått i konkurs på grund av konkursen, utan att höra boförvaltaren? Kan operatören kräva betalning av en fordran som uppkommit innan konkursen började för att upprätthålla telefon- och datakommunikationsförbindelserna under konkursen?

Svar

Operatören har inte rätt att avbryta förbindelserna eller kräva betalning för en fordran som uppkommit före konkursen.

Om gäldenären när konkursen börjar, inte har fullgjort ett avtal i vilket gäldenären är part, ska motparten enligt 3 kap. 8 § i konkurslagen uppmana konkursboet att meddela om konkursboet vill tillträda avtalet. Om konkursboet inom skälig tid meddelar att det vill tillträda avtalet samt ställer godtagbar säkerhet för det framtida fullgörandet av avtalet, får avtalsparten inte häva avtalet. Bestämmelsen innebär att avtalsparten ska ge konkursboet möjlighet att tillträda avtalet. Konkursboet har således rätt att besluta vilka av konkursgäldenärens avtal det vill hålla i kraft.

En konkursgäldenärs avtalspart som sköter datakommunikations- och telefonförbindelser har inte rätt att häva avtalet endast på den grund att gäldenären försätts i konkurs. Om boförvaltaren meddelar att han eller hon vill hålla datakommunikationsförbindelserna fungerande och boet vill tillträda avtalet, uppstår massaskulder som är på ansvar för konkursboet för kommande betalningar enligt avtalet. Däremot har boförvaltaren inte rätt att betala konkursskulder som uppkommit före konkursens början till operatören. Sådana skulder är skulder som ska bevakas och till vilka betalningen tillfaller som normal utdelning när förfarandet avslutas.

Fråga

Jag ägde aktier i ett aktiebolag och hörde till bolagets styrelse. Bolaget försattes i konkurs och konkursen förföll. Bolaget ägde vissa immateriella rättigheter och apparater som konkursboet inte lyckades sälja. Jag skulle ha användning för de här rättigheterna och apparaterna. Kan jag ta dem i bruk nu när konkursen har förfallit?

Svar

När konkursen förfaller ska boförvaltaren betala alla kostnader för konkursförfarandet, så kallade massaskulder. Boförvaltaren kan med stöd av 10 kap. 4 § konkurslagen innehålla och sälja egendom som ingår i konkursboet för betalning av arvoden och kostnader som domstolen fastställt. Om konkursboet har tillgångar efter att massaskulderna har täckts, ska boförvaltaren enligt 3 kap. 12 § i konkurslagen ge utmätningsmannen tillfälle att mäta ut de återstående medlen. Om utmätningsmannen inte utmäter medlen, ska boförvaltaren överlämna medlen till gäldenären.

När ett aktiebolags konkurs förfaller avförs bolaget ur handelsregistret enligt 20 kap. 4 § i aktiebolagslagen. Samtidigt upphör behörigheten för bolagets organ. Enligt 20 kap. 22 § i aktiebolagslagen kan aktieägarna dock vid sin stämma välja en företrädare för bolaget som kan vidta åtgärder som är nödvändiga för betalning av bolagets skulder eller för bevarande av värdet av bolagets egendom. Ett avregistrerat bolags tillgångar får inte betalas ut till ägarna utan likvidationsförfarande enligt aktiebolagslagen. Om det redan har gått mer än fem år sedan avregistreringen och bolaget inte längre har kända skulder (till exempel på grund av preskription av skulder), får företrädarna betala ut bolagets tillgångar till ägarna, om beloppet av tillgångarna inte överstiger 8 000 euro.

I den situation som beskrivs i frågan kan bolagets aktieägare välja en företrädare för bolaget. Företrädaren kan sälja de rättigheter och apparater som kvarstår hos bolaget efter att konkursen förfallit till gängse pris. Företrädaren ska använda köpesumman jämlikt för att betala bolagets skulder. Om det inte längre finns borgenärer och de övriga ovan beskrivna förutsättningarna uppfylls, kan företrädaren betala ut medlen till bolagets ägare.

Fråga

Hur ska boförvaltaren i fråga om sitt arvode förfara i ett mindre bemedlat konkursbo där domstolen har bestämt att konkursen ska förfalla och boets tillgångar inte räcker till för att betala både domstolsavgifterna och det arvode till boförvaltaren som domstolen har fastställt? Till vilka delar kan boförvaltaren lyfta sitt arvode ur konkursboets medel?

Svar

Bestämmelser om behandlingsavgifter för konkursärenden vid tingsrätterna finns i justitieministeriets förordning om vissa ansökningsavgifter vid domstolar 2025–2027 (1021/2024). Enligt 2 § i förordningen tas 790 euro ut av konkursboet för försättande i konkurs och 370 euro för andra konkursärenden än sådana där utdelningsförteckningen fastställs.

Enligt 10 kap. 4 § 1 mom. i konkurslagen har boförvaltaren när konkursen förfaller rätt till ett skäligt arvode och ersättning för de kostnader som boförvaltaren har haft för uppdraget. Arvodet och ersättningen tas av konkursboets medel. Boförvaltaren har rätt att innehålla egendom som ingår i konkursboet för betalningen av arvodet och ersättningen samt att sälja denna egendom och ta ut sin fordran ur försäljningspriset. Övriga massaborgenärer har inte rätt till detta. Boförvaltaren är således separatistborgenär i förhållande till de övriga massaborgenärerna. Boförvaltarens ställning som separatistborgenär konstateras i delegationens rekommendation om konkursbon som förfaller (rekommendation nr 14, punkt 7) samt i delegationens rekommendation om boförvaltarens arvode (rekommendation 13, punkt 9.2.4).

På ovan nämnda grunder kan boförvaltaren lyfta det arvode och den kostnadsersättning som tingsrätten fastställt till fullt belopp av boets tillgångar innan boförvaltaren betalar andra massaskulder, inklusive domstolsavgifter.

Enligt 16 kap. 2 § i konkurslagen svarar konkursboet för skulder som beror på konkursförfarandet. Enligt 10 kap. 6 § 2 mom. i konkurslagen betraktas bland annat rättegångsavgifter som tas ut för ett domstolsförfarande som kostnader för konkursförfarandet. Enligt 6 § i lagen om domstolsavgifter (11.12.2015/1455) tas avgiften ut av konkursboets medel när konkursen har börjat. Domstolsavgifterna är således konkursboets skulder som boförvaltaren eller en sammanslutning som boförvaltaren företräder inte svarar för. Denna ståndpunkt har också tagits i konkursombudsmannens tidigare ställningstagande som publicerades den 19 maj 2014.