Företagssanering

Saneringsförfarandet i huvuddrag.

Inledande av saneringsförfarande

Lagen om företagssanering gäller alla företagsformer, även enskilda näringsidkare. Ett företag (gäldenär) i ekonomiska svårigheter kan göra en ansökan om inledande av saneringsförfarande till domstolen. Förutsättningen för inledande är att gäldenären hotas av insolvens eller redan är insolvent. Förfarandet kan även inledas om minst två betydande borgenärer tillsammans med gäldenären ansöker om att förfarandet ska inledas eller om borgenärerna förordar gäldenärens ansökan. Även en borgenär kan lämna in en ansökan om inledande av saneringsförfarande beträffande gäldenären.

I lagen uppräknas de faktorer som utgör ett hinder för inledande av saneringsförfarandet och som med vissa undantag utgör grund för avbrytande av ett redan inlett förfarande. Saneringsförfarandet kan inte inledas om gäldenären är insolvent och det är sannolikt att situationen inte kan åtgärdas med hjälp av saneringsprogrammet på ett hållbart sätt. Om det är sannolikt att gäldenären inte förmår betala skulder som uppkommer efter att förfarandet inletts utgör även ett hinder för förfarandet. Saneringsförfarandet kan inte heller inledas om det finns grundad anledning att anta att det huvudsakliga syftet med ansökan är att förhindra borgenärens indrivningsåtgärder eller att på något annat sätt kränka borgenärens eller gäldenärens rättigheter. Ett hinder för förfarandet utgörs även av om det finns grundad anledning att anta att det inte finns förutsättningar för att få till stånd eller fastställa ett saneringsprogram. En sådan situation kan till exempel vara att det redan på förhand står klart att gäldenären inte åtnjuter ett sådant minimiförtroende hos borgenärerna som är nödvändigt för fastställande av saneringsprogrammet. Förfarandet förhindras dessutom om man inte förmår betala kostnaderna för saneringsförfarandet eller om det finns väsentliga brister eller fel i gäldenärens bokföring.

Rättsverkningarna av att förfarandet börjar

Domstolen beslutar om saneringsförfarande ska inledas. Beslutet om inledande av saneringsförfarande åstadkommer ett förbud mot betalnings-, indrivnings- och genomförandeåtgärder beträffande samtliga skulder som uppkommit innan förfarandet inleddes (saneringsskulder). Även säkerhetsskulder omfattas av förbuden, vilket innebär att borgenärerna inte har rätt att omvandla egendom som satts som säkerhet för en skuld till pengar. En borgenär kan dock få tillstånd till realisering av egendom av domstolen. Utan hinder av betalningsförbudet ska bland annat arbetstagarnas löner utbetalas. De skulder som uppkommer efter det att förfarandet inletts ska betalas och de kan även indrivas normalt. Domstolen kan sedan ansökan blivit anhängig, på yrkande av sökanden bestämma att ovan nämnda förbud ska vara i kraft temporärt redan innan förfarandet inleds, om det prövas vara behövligt. Inledandet av ett saneringsförfarande leder till en så kallad fredningstid, under vilken ett saneringsprogram utarbetas för saneringsgäldenären.

Saneringsprogram

Saneringsprogrammet innehåller bestämmelser om åtgärder och arrangemang som syftar till att fortsätta, ändra eller avsluta gäldenärens verksamhet samt om skuldsanering, som har som syfte att åtgärda företagets verksamhetsförutsättningar. Saneringsprogrammet varar i allmänhet flera år. Efter att företaget har genomgått saneringsprogrammet frigörs det från sina saneringsskulder till de delar som för dem inte skall erläggas några prestationer enligt programmet. Den betalning som ska tillfalla borgenären vid en sanering inte får vara mindre än vad borgenären skulle få i gäldenärens konkurs.

I företagssaneringslagen definieras inte de affärsekonomiska åtgärder som saneringen kräver. Av lagen framgår allmänt vilka utredningar som saneringsprogrammet ska innehålla och vilka frågor programmet ska reglera. Mera detaljerade bestämmelser innehåller lagen om skuldsaneringsmetoder som kan tillämpas på saneringsskulder. Skuldsaneringsmetoder som kommer i fråga är att ändra betalningstidtabellen för en skuld, att först räkna betalningar som amortering av skuldkapitalet och därefter som amortering av kreditkostnaderna, att nedsätta skyldigheten att betala kreditkostnader som hänför sig till den återstående kredittiden samt att sänka skuldbeloppet. Säkerhetsskulder intar en särskild ställning framför allt genom att skuldbeloppet inte kan sänkas till de delar som den täcks av säkerhetens värde

Utredare

Då domstolen beslutar att inleda förfarandet förordnar den en utredare som har i uppgift att göra en utredning om gäldenärens ekonomiska situation, i behövlig omfattning sörja för granskning av den verksamhet som gäldenären bedrivit innan förfarandet inleddes samt övervaka borgenärernas intressen och ansvara för övervakningen av gäldenärens företagsverksamhet under förfarandet. Utöver en utredare kan man tillsätta en borgenärsdelegation, som är ett rådgivande organ som bistår utredaren.

I utredarens uppgifter ingår att se till att ett förslag till saneringsprogram görs upp i samarbete med berörda parter. Programförslaget kan även göras upp av gäldenären eller av en borgenär som representerar ett ekonomiskt intresse av en viss omfattning.

Under saneringsförfarandet bibehåller gäldenären bestämmanderätten i frågor som gäller företagets egendom och normal affärsverksamhet. Gäldenären kan dock inte utan utredarens medgivande till exempel sälja företagets anläggningstillgångar, ta upp betydande ny skuld eller vidta andra åtgärder som kan äventyra förutsättningarna för saneringen.

Fastställande av saneringsprogram

Domstolen fastställer saneringsprogrammet efter det att borgenärerna har fått tillfälle att sätta sig in i programförslaget samt framföra sin åsikt om det. För omröstningen indelas borgenärerna i grupper enligt slag av fordran. Domstolen undersöker att de villkor för fastställande av programmet som föreskrivs i lagen uppfylls. Domstolen tar inte ställning till programmets affärsekonomiska innehåll. Saneringsprogrammet kan fastställas med samtycke av alla borgenärer. I allmänhet godkänns saneringsprogrammet med de förutsättningar som föreskrivs i lagen, med samtycke av majoriteten av borgenärsgrupperna och i vissa situationer av majoriteten av en borgenärsgrupp. Tiden från att saneringsförfarandet inleds till att saneringsprogrammet fastställs är i genomsnitt åtta månader.

När saneringsprogrammet har fastställts bestämmer dess innehåll saneringsskuldernas villkor och ersätter således de tidigare villkoren för skulderna i fråga. Ett saneringsprogram som fastställts av en domstol duger vid behov som sådant som verkställighetsgrund på samma sätt som en dom som förpliktar till en prestation.

Genomförande av saneringsprogram

Genomförandet av saneringsprogrammet är i första hand gäldenärens ansvar. Under tiden för programmet kan en övervakare utses som har i uppgift att för borgenärernas räkning övervaka genomförandet av programmet och sörja för sådana åtgärder enligt programmet som inte ankommer på parterna. Övervakaren skall med bestämda mellanrum ge borgenärerna en redogörelse för hur programmet har genomförts. Om ingen övervakare finns är det gäldenären själv som är informationspliktig.

En skuldreglering som bestäms i saneringsprogrammet eller saneringsprogrammet i sin helhet kan förordnas att förfalla. En skuldreglering kan förfalla om gäldenären på ett väsentligt sätt har åsidosatt sin skyldighet enligt saneringsprogrammet gentemot borgenären. Hela saneringsprogrammet kan förordnas att förfalla om det uppdagas att det hade funnits ett hinder för fastställande av programmet. Ett hinder kan till exempel vara att gäldenären i den verksamhet som saneringsförfarandet gäller har gjort sig skyldig till ett gäldenärsbrott. Programmet kan även förordnas att förfalla om gäldenären har brutit mot programmet för att gynna någon borgenär och förseelsen inte är ringa.

 
Publicerad 22.5.2015